Att slitas mellan hopp och förtvivlan är jobbigt.
Att det går från vitt till svart på mindre än en vecka.
Ett litet fint ord från mina goa vänner får tårarna att spruta.
En gammal kompis ställde verkligen upp när jag behövde det idag, bra kompis det där även om inte vi umgås längre.

Imorgon åker jag på kursi Estocolmo, så otaggad man kan bli. Hade inte kunnat komma olägligare, två prov + muntliga nationella i svenska nästa vecka. Just det! Får inte glömmas, intervju till projektis på måndag. PUSS PÅ SKOLAN!

/ K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0