När allt bara fallet på sin plats.
Som igår. Världens finaste Muzze gjorde comeback på tävlingsbanan efter 10 månader fyllda med sjukdom.
Förberedelserna inför loppet var inte de bästa, dålig värming, åska och blixtar.
Jag valde ändå att plocka ur bomullen ur öronen på M för att få honom lite mer allert.
Lite tveksam bakom startbilen, men fick ändå en hyffsad start. Och som han kämpade min kille, i ett tempo som han aldrig har vart i närheten av tidigare. Vi blev tillslut 3a, ett huvud ifrån andraplatsen men ett nytt rekord med två sekunder, 1.57,1.
Sen brast det för mig, jag har aldrig grinat så mycket efter ett lopp.
Även om det är fult att säga så som svensk så är jag stolt. Jag är så förbannat stolt över både mig och hästen som jag nästan hade bestämt mig för att ta bort i slutet av oktober. Vi lyckades att ta oss tillbaka och inte bara det, vi visade hur bra Muzzemannen kan vara i sina rätta stunder.
Första loppet på tio månader och vi slår redan rekord, kan få ett fint avslut på den här ponnysäsongen.
/ K


10 månader senare är lilla hjärtat tillbaka och det med besked! ♥